15 december, 2008

Vem är du, och vad gör du i mitt vardagsrum?

Fru Fjäderquist var av högborgerlig rang. Om man frågar henne själv. Någon annans uttalande var inte mer värdefullt än ett lingon i skogen. "Finns många lingon aber allenast en Fru Fjäderquist" svarade hon med snorken i vädret. Vädret var ganska grått och trist. Regnigt. Högborgerligt. Fru Fjäderquist huserade på Banérgatan, främst runt nummer 3 likt myriaden av alla andra Banérianer. Allt annat vore ovillkorligen otänkbart. Smakat deras Skagenröra? Som oundviklig kärlek från Horace Engdahl till Astrid Lindgrens flertaliga mästerepos. Banérianerna då, inte Skagenröran. Den är av yppersta klass. Fru Fjäderquist föddes utan farstu. "Vad ska man med en sådan till?". Kliv in. Klampa runt och för allt i världen behåll dina skitiga skor på fötterna. Varför blanda klaverad hästskit med doft av liktorn? Vilken bouquet. Sitt i soffan med din luggslitna minkpäls och fötterna på bordet. Har du en råtta i fickan med hårig svans?

"UUUT!" vrålar Man. Man? Vad är det för sats och tempusform? Icke högborgerligt men synnerligen framträdande. En hon? En han? Ett lejon? En bard? Snorkfröken? Vad är vikten av Man? Åt höger? Vrålet hörs längs hela Riddargatan och ger statyerna på Armemuseet kallkårig ståpäls minnesvärd finska vinterkriget. Utan minusgrader. Död mans viola spelar brudmarshen på glad volym. Fru Fjäderquist sitter alltjämt kvar. Snorkig.
"UUUT!" vrålar Man. "Talas det med mig?" utbrister Fru Fjäderquist. Snorkigt. Mödosamt reser sig Fru Fjäderquist upp, snorken alltjämt i vädret och klampar ut. Tar en ovillkorlig lov med skitiga skor genom köksregionen och högaktningsfullt intakt värdighet om högborgerligheten. Fjäderfä. Har du en höna i skatboet? Bouquen av liktorn och hästskit ligger kvar. Tung likt träok med rågade vattenspann. Minkhåren syns i soffan. Håriga råttsvansen med. Måste vart en gammal råtta det. Sju år på hösten.
Hur bli av med det som redan färgat? Man är svart, vill vara vit. Grått? Man har farstu endast synlig för fåtalet. Vett ta av sig skorna, vett att bjudas in, vett att låta beslut vara handlagt beslutsförfattaren. Se farstun. Ögonskåda första rummet dit inbjudan bär. För att kunna iakttaga sanningen måste man ha en tredje position, inte bara sanningen och lögnen utan även iakttagarens lilla position. Att stå på toppen av ett berg och sända rop ner i dalen, är inte detta lycka? Och om det inte äro lycka, så måste Man väl ändå medge att det är rätt kul att få göra det. Särskilt åt Fru Fjäderquist. Det är som med sådan här ostkaka; antingen lyckas det, eller också lyckas det inte.

Inga kommentarer: