14 februari, 2009

När kärleken slås i bojor

Lymfdränage och svavelstickor. Tvärbjörkar och granar. Kärleken föddes i en flod av passion, värme och glöd. Polisonger bränner sidensvansars halsar som glödande kol värmer nakna fotsulor. Den sveptes med i ett symbiotiskt mycel av känslotrådar där elektriska impulser kortslöt logiken och livets planer. Ägglossning och ovulation längs postens rektangulärt röda kontor, en brännande känsla av livets begynnande födelse där sidensvansen möter sin nemesis och sväljs gladeligen hel. Ut kommer i vårdoftande luft avkomman i ett orkestralt crescendo av slem, plågsamma skrik, smärta och villkorslös kärlek.
Bland svenska fjälltoppar, knarriga björkar och mörkt svedd träkyrka växlas ringar med apor i en zooask. Barnets underlopp av ögon sväller upp som röda åsar i den starka fjällsolen på renfällen, den sol som smeker de två pinnarna Gunnar och Benny uppe på det snödränkta elfenbensvita fjället inrutat av kristallblå himmel.
Alla växer upp, blir äldre med grånande hår och rynkor längs ögonen. Krämpor kommer och går, vissa utdragna andra jobbiga tredje lättsamma. Allt är ett kaleidoskopiskt lapptäcke av livsfragment som mönstrar ihop sig till en hårt klingande livstråd i mörk vacuum. Celldelningen in extremo ger klump i lungan hos den enda, gråtfyllda klumpar i magen hos alla observatörer. Kärlekens växtlighet från frö till Babylons prunkande trädgårdar går i misär likt Djävulens strypande snara. Kärlekens band transformeras till stålhärdad kätting med blytung fotboja i släptåg. Ingen viljestyrka att varken vilja eller kunna bryta sig lös, de andas samma sjuka luft men går genom olika passager och dörrar; livets gloria och dödens kors.

Allt är ett passionerat helvete ingen kan rå för.

Inga kommentarer: