29 september, 2009

Prodigal retrogradering

Långsam och smärtsam progression. Tvagandet på de senaste dagarnas träningspass värker i kroppen som högoktanigt bränsle i ådrorna och lämnar lite utrymme för behaglighet, om än det för stunden dövar det beskärda måttet av ångest inför fredagens ekg-tenta. Någon ljusning? Ha, sällan har jag navelskådat sådant fantasiregerande ludd. Allting lockar, till och med dåligt dubbad kriminaldeckare i ljummet långfilmsformat känns som ljuvlig extravagans i jämförelse med när jag överväger om ett tydigt VES bigemi egentligen skulle kunna vara av helt annan ischemisk karaktär. It leaves little hope for a weak mind.

Till råga på allt indoktrineras jag i parfymer så mina övre luftvägar leker lagt kort ligger med Härenstam på 80-talet. Fifan. Man skulle lättvindigt kunna ta mig för ett arbetandes parfymerihjon på Åhlens emellan förpackningarna av Dolce och Juicy Couture. Inte länge till. I. Kid. You. Not.

5 kommentarer:

Celsus Medica sa...

Haha, känner igen hur allting känns så himla mycket behagligare än studier när man har trycket på sig! Drick kaffe och studera i 45-minutersetapper följt av raster vetja. Kör hårt!

Tolkia sa...

Tvagandet på de senaste dagarnas träningpass? Menar du seriöst att det är duschen efteråt som ger dig ont i kroppen? ;)

Fredrik sa...

CM, det blev några etapper plugg igår trots allt.

Tolkia, nej, men svettmängderna under passens gång kvalificerar lätt som en dusch i relaterad fuktighetsmängd. Och duschen efteråt är synnerligen plågsam eftersom jag tvingas röra på mig.

Tolkia sa...

Jao, tvätta håret brukar vara särskilt njutbart (inte).

Fredrik sa...

Tolkia, inte med muskelvärk från hell nota bene.