03 oktober, 2009

Drugs do dhe deeds deemed done

Barn besitter, hur man nu vill betrakta dem, förmågan att ånga på enligt off eller on principen oavsett vad som rörelseinskränkt dem tidigare. Låt mig poängtera detta även gäller ungar post appendektomi. Med lite mårrfin (sorry Mårr!) tätt länkat med alvedon var lekterapin ett hett ämne under dagen. Sällan dög någonting så stillsamt som ett animerat Madagaskar, nejdå, bordshockeyspel och biljardbord var grejen med G. Tyvärr inser de inte heller att den medicinska effekten lakar ur emellanåt och off-sessionen kommer likt ett dundrande expresståg rakt in i bröstkorgen. The beauty of kids såattsäga och vi tillbringar därmed ytterligare en natt på Sjukhuset innan hemgång.

En annan sak jag lagt märke till sedan jag numer börjar infinna mig mer och mer på diverse kliniker runt Sjukhuset är att folk känner igen mig till både höger och vänster. Anestesispecialisten på min grabbs operation, flera av uppvakningssköterskorna, ÖLen på medicin, personal på klinfys, ÖNH-kirurgen to mention a few. Why? Jo tydligen så har många arbetande vårdhjon på Sjukhuset bedrivit fysisk aktivitet på mina träningspass under årens lopp där jag stått och gafflat i ansiktet på dem. Således välkommen till institutionen för ombytta roller där de nu får ge igen mångdubbelt på vilsen medicinkandidat.

Lagar middag åt dottern och mig. Blir vitvinssyrade och krämiga rotsaker med rödbetskompott på fänkål och broccoli toppat med grillat kycklingbröst. Till dessert lättvispad grädde med åkerbärsylt.

Försöker med ett glas latte macchiato i handen greppa och bilda en uppfattning över Tori Amos senaste alster Abnormally attracted to sin men faller så lätt tillbaka i hennes briljans i en live-miljö. Bara lyssna på någon av hennes konserter från Legs & Boots (rekommenderar Lawrence, KS). Framåt går det tillika för blandbandet med arbetsnamnet Books, blood & bolted down hardships.

2 kommentarer:

Tolkia sa...

Äh, orka ens försöka låtsas att det kommer att bli, alt är, synd om dig för att du har kört med folk på träning. Du är en habil instruktör, och du vet mycket väl både att du är det och att folk tycker att du är det, så det där var bara fjant.

(Sagt med glimten i ögat, och inte illa ment, men fortfarande på allvar.)

On/off-funktionen på ungar är intressant; kan iakttas väldigt tydligt kring matdags, tycker jag när jag betraktar broderskapets treåring. Fem minuter före lunch - sur, grinig unge som inte vill något, fem minuter efter lunch - duracellkanin som vill allt, helst samtidigt. Fan, på fem minuter har inte maten hunnit halvvägs ned i tarmsystemet på en annan.

Fredrik sa...

Tolkia, jag förvånas dock att min text inte förmådde påskina mer på det definitivt stora mått av ironi den faktiskt är skriven med.

Men on/off-funktionen är inte att leka med. Bara försöka hänga med i svängarna så gott det går.