18 november, 2009

And now, the continuation of the hugely lovely albeit unquestionally sick little kid

Ramlar nästan in genom ytterdörren. Regnvattnet i håret rinner ned längs nacken och ryggen för att skapa en ljummen kontrast till de pärliga svettdropparna innanför de vindtäta kläderna. Näsborrarnas vindsegel fladdrar frenetiskt till då dofterna från den kryddigt mustiga grönsakssoppan blandas med ljuvligheten av nybakt ciabatta. Dagens påfrestningar rinner långsamt av en likt dropparna längs ryggen evaporerar till intet i ljummen rumsvärme. Hjärtundersökningen av lillgrabben exkluderar VSD:n* thank nånting. ASD:n** är kvar men åtminstone i min naiva pappavärld såg det mindre ut än tidigare och min takykardi är därmed något snäpp lättare. Professionalism kopplat med logik lyser dessbättre(värre?) med sin frånvaro när man är förankrad med kärleksmässiga band av blytung kraft. I morgon väntar MR*** i narkos med initialt fastande. I flera timmar kommer lillgrabben behöva skrika hjärtskärande efter mat vi inte kan ge honom utan endast vyssjande, lugnande ord han inte ens förstår. Krack säger pappahjärtat.

På sidospåret fortsätter min bana som den inofficiella demonstrationspersonen. Efter att tidigare både uppvisat hjärtEKO, viloEKG, arbetsEKG, halskärl, kärl i nedre extremiteter så varför undfly ett tydligen vinnande koncept? Under gårdagen i en grupp på tretton friska personer pekar ÖLen**** på mig och vill demonstrera hjärtstatus. Go ahead I say. Idag på föreläsning om lungstatus sållar den andra ÖLen ut mig (av roughly fyrtio friska huvuden!) att få demonstrera lungstatus på. Go ahead I say. Att avdramatisera och komma in i en ny klass med sina redan uppbundna konstellationer finns det inget bättre sätt än att halvnaken sätta sig på katedern likt ett rådjur i helljus under ÖLens demonstrativa fingrar. Fick säkert 1,34 nya vänner i processen.

En helt vanlig schizoid dag i mitt så kallade liv.

*Ventrikelseptumdefekt
**Förmaksseptumdefekt
***Magnetröntgen
****Överläkaren

Inga kommentarer: