05 december, 2009

Postludium

Fram med stråkarna, blås några toner i fugans mollklaviatur, placeringen är över och jag känner ett illavarslande stygn i bålsidans epidermis. Inte få följa upp de patienter som skickades till operation, inte se förbättringarna av de medtagna patienterna man mötte upp på akuten. Jag har så till förbannelsens högborg älskat mitt liv till fullo dessa två veckor att jag skrämmer slag på mig själv. Från osäkert stapplande steg där man försöker förstå journalsystemens lingo till att egenhändigt ta emot patienter, självständigt föreslå behandlingar där överläkaren endast flikat in om han eller hon behövt. Utfört tester, samtal, utskrivningar; ja hela den fantastiska gemenskapen inom vårdkedjan och den speciella kontakten man utvecklar till sina patienter. Berömmet från blivande kollegor har tillika varit en enorm sporre i min osäkerhet. Har efter min första(!) placering redan flera läkare i mitt cv som goda referenser vid sökande av framtida läkarvik. En bättre början hade jag aldrig kunnat önska mig, än mindre förväntat mig. Jag är ju bara jag, en liten kandidat-pyssling-bluff. Uppenbarligen har andra sett något annat i mig jag själv inte lagt märke till. Lovi lovi.

Jag börjar förstå charmen och dragkraften med det här yrket. Det är sättet på vilket man berör och påverkar andras liv, det förtroende man får. Det är den humana aspekten som gör läkaryrket till allt det fantastiska som det är, inte de medicinska termerna och den tekniska utrustningen. Det är de människor och de korsningar där vi möts i samma behövande stund.


Regina Spektor - Eet.

4 kommentarer:

Marie sa...

Oj. Grattis!

Dr Wannabee sa...

Bra jobbat, ta åt dig allt du kan. :)
Klart du är bra!

Jessica sa...

Åh, vad fint. Och härligt att höra att enthusiasmen finns kvar även hos någon som hunnit ut i verkligheten, inte bara hos oss T1or...

Fredrik sa...

Mårr, jeijj så att säga.

Linda, tycker jag med.

Drw, suger åt mig som en torr korallsvamp.

Jessica, verklighet och verklighet, i alla fall de kliniska terminerna. Sannolikt kommer man möta en massa nötter där man trycks ned i kandidatsmutsen. Men inte nu. Nu är det på topp. Och tack för kommentaren, nu hittade jag även din blogg.