Bara bekänna färg. Ta fram lemuren ur garderoben. Låt den feta damen sjunga ut i vibrerande falsett. Att gå på nattklubb har verkligen tillspillogivet all sin tidigare charm. Jag fallerar fullständigt i att ryckas med i upplevelsen. Opassliga inträdesavgifter (men som den yngre generationen då skulle säga ”men det ingår ju garderååååb”), överprisade drinkar blandade av en helgarbetande student i bartender-allhelgonakostym som infallsutbildade sig under en charterresa till Sunny Beach. Lägg till detta öronbedövande tinnitusmusik utan lockelse och känsla, trängsel med alldeles för lummiga jugends och de panikslagna blickar folk börjar få i ögonen när det närmar sig kvart i två och de gubevars inte har någon att dansa halmsängstango med ännu. Charmigt så säg.
Ge mig any day of the week en lounge med stilfull bar, sober chilloutmuzak i bakgrunden så samtalstonen inte överstiger 90 decibel och en bartender som, förutom att kunna blanda en gin fizz som inte smakar syntetcitron och slisk, kan föra en dialog med sina gäster. Ack så bitter och cynisk jag blivit. Gårdagens bästa var således istället middagen med örttäckesrostad lammytterfilé, sötpotatispuré och trattkantarellsås, sobert avrundad med passionfruktspannacotta och hallon. Trevliga gemenskapen hos J där man träffade en hel uppsjö kamrater från både förr och nyligt som genuint undrat var jag hållit hus de senaste månaderna var berikande för en social själ som denna.
Söndagen bjuder istället in till några behagliga timmar på djåbet, lite lab och analyser på mysfart, alltjämt med koppen kaffe nära till hands. Därefter träning och hemkomst av familjen. Men för att inte manifestera min trista partypersona alltför mycket lämnar jag er med gårdagens i särklass bästa verbala yttring av S:
- Kan du vara vänlig att i morgon hämta upp mina nu retroperitoneala testiklar vid 12:30-snåret?
Läkarstudenter, jag säger då det.
Ge mig any day of the week en lounge med stilfull bar, sober chilloutmuzak i bakgrunden så samtalstonen inte överstiger 90 decibel och en bartender som, förutom att kunna blanda en gin fizz som inte smakar syntetcitron och slisk, kan föra en dialog med sina gäster. Ack så bitter och cynisk jag blivit. Gårdagens bästa var således istället middagen med örttäckesrostad lammytterfilé, sötpotatispuré och trattkantarellsås, sobert avrundad med passionfruktspannacotta och hallon. Trevliga gemenskapen hos J där man träffade en hel uppsjö kamrater från både förr och nyligt som genuint undrat var jag hållit hus de senaste månaderna var berikande för en social själ som denna.
Söndagen bjuder istället in till några behagliga timmar på djåbet, lite lab och analyser på mysfart, alltjämt med koppen kaffe nära till hands. Därefter träning och hemkomst av familjen. Men för att inte manifestera min trista partypersona alltför mycket lämnar jag er med gårdagens i särklass bästa verbala yttring av S:
- Kan du vara vänlig att i morgon hämta upp mina nu retroperitoneala testiklar vid 12:30-snåret?
Läkarstudenter, jag säger då det.
2 kommentarer:
Förfesten brukar av någon anledning vara roligare än själva "festen". (Men jag är iofs en levande illustration av begreppet "tråkig", så det skall nog inte tas som en allmän sanning.)
Tolkia, du, tråkig? I beg to differ. Men jag har istället kommit till det där stadiet att "förfesten" (gawd vilket fjortisord) är huvudakten och om sällskapet sedermera vimlar ut i nattlivet vimlar jag hellre hem till sängen.
Tråkig, ja definitivt i mitt fall, eller vuxen för den delen; same shit different name.
Skicka en kommentar