24 december, 2010

30 Ett sista ögonblick

Självaste julafton, den där högtiden jag egentligen inte har så mycket för utöver barnens glada miner och min alldeles för överstinna mage. Lite förnöjsamt är det ändock att skriverierna avslutas just denna dag. Det sista ögonblicket får således bli en reflektion av de 30 dagarna i sig.

Vissa ämnen var roliga och lättskrivna, andra var bara knepiga och i vissa avseenden rätt tråkiga. Jag försökte göra de flesta intressanta ur någon sorts synvinkel, men tror inte att jag närmelsevis lyckades med allihop. En del blev humoristiska, andra mer känslosamma, vissa tog riktningar jag inte riktigt väntat och andra blev precis som jag föreställt mig. Till en början var det roligt, emellanåt trist och uttryckslöst, men en del av behållningen var nog att i hög grad tvinga ur sig text även om sinnesstämningen inte var på topp. Däri ligger nog den främsta vinsten, att förmå mig själv få ner det skrivna ordet även vid brist på inspiration, vilket faktiskt har utvecklat mitt skrivande. Det är en behövlig hjälp och utveckling till ett annat skrivprojekt jag inte säger någonting mer om i dagsläget.

Nu ska jag äta julmat. Vi hörs igen när koman har lättat.

Ajökens.

Inga kommentarer: