25 mars, 2011

Det här med att smygstarta

Emellanåt har veckor en sådan konstruktion att helgen helt enkelt har ett intågande som börjar lite tidigare än vad den gregorianska kalendern egentligen åsyftar. Antagligen hade både Aloysius Lilius och Gregorius XIII betraktat min lättja med synnerligen bistra miner, men så är det heller inte längre 1582.
Nej i detta 2011 så är det så att när det mitt i veckan ska presenteras forskning på institutionens årliga doktoranddag blir det liksom lite hugget ömsom stucket. Fixande med poster (vägrar i sten muntlig presentation på denna dag av många anledningar trots att jag egentligen har en stor faiblesse att prata inför folk), lite planerande, lite beställningar till dyra dållars, ja lite av allt. Lite som en arbetsveckas smörgåsbord. Och när sedan E drar till Falulandet söderöver under helgen för någon sorts sportturnérande och vill äta trevlig middag om torsdagskvällen är jag inte sen att refusera inviten. Således lagades det redan om blåtorsdagen tournedos med potatisgratäng samt en sås på hemgjord grönsaksfond, enbär och konjak. Ljuvligt. Det blir liksom en prematur start av dagar med avslappningsfokus, och vad är egentligen vitsen att rycka upp detta nu landade lugn för en hetsig dag på labbet? Ingen, exaktemente.
Därtill har jag istället tillbringat dagen, utöver mottagandet av reparatören som snällt lagade vår Olga, hemmavid med att planera och konstruera presentationen till nästa vecka som en konsekvens av den fina forskningsinbjudan jag fick häromdagen. På detta även ett mer lättsamt förberedande inför en kurs till veckan där jag initialt vid anmälandet fick lätt magont men starkt övertygad om stor utvecklingsvinst. Magontet är övergånget i förväntan, övertygelsen kvarstår.
Så med nu sovande barn kvarstår endast, efter det nu genomförda ihopskruvandet av det senaste i raden av inköp till köket i sann DDD-stil, egentid vilket nu ska fyllas med musik och matlagning. Jag i sällskap med det absolut bästa av Chris Rea ska nu tillaga currydoftande pilgrimsmusslor med balsamico till förrätt parat med ett kaliforniskt Redwood Creek. Varmrätten blir marulk med tomatsås och underbar Pinot Noir från vackra Nya Zeeland. Det hela ramas in av passionfruktglass med rårörda hallon och någon centiliter Moscatel de Setúbal.

Inga kommentarer: